Vad som pågår i mitt huvud
Jag är i ett stadium just nu som går ut på att "ääääh orkar inte bry mig". Lite svårt att förklara. Men i början i Barcelona så blev jag väldigt väldigt stressad av tanken att inte ha något att göra. Att behöva vara hemma. Nu, är jag mer av att "ääääh det som sker det sker". Bryr mig inte om om jag stannar hemma och inte har något att göra. Ser typ fram emot det. Kan väl kanske ha att göra med att jag har gjort saker på sistone så det känns mer naturligt att stanna hemma och ta det lugnt. Men det är skönt att inte känna den där stressen av "gaaahhh jag måste ha något att göraaa". Dä årner saj. Mitt fokus ligger på att plugga nu känns det som. Jag vill bara klara kurserna så jag kan lägga den här tiden bakom mig. Jag saknar hemma. Jag saknar mitt vanliga ordinära liv. Det här är en kul upplevelse men den är tröttande. Jag tycker om det lugna livet. Tycker om att ha mina nära vänner som jag kan umgås med utan minsta ansträngning, det är bara kul hela tiden varje gång.
Det är 6 veckor kvar här, nyss var det typ 16 veckor kvar? Tiden går fort. Tiden kommer försvinna nu i slutet. Jag har denna helg och nästa helg här för mig själv, men efter det kommer Alfare och efter det kommer Joonatan och sen kommer en plugghelg innan sluttentorna och sen kommer förhoppningsvis Elin och sen åker jag hem serni!
Vill bara klara tentorna. Försöker ta det med lugn. Men det är lite svårt när den 23e maj innebär en sluttenta, en presentation och en stor inlämning. Typ dagen efter att Alfarna åker hem. höhöhöhöhöhöhöhöhöhöhöhöh. Tajming. Meen jag har en plan. Efter mina två tentor på måndag ska jag snabbt fixa ihop inlämningen, sen så snabbt som möjligt fixa ihop presentationen och sen har jag en vecka på mig att plugga inför sluttentan innan alfarna kommer. I CAN DO IT!
Saker och ting har blivit komplicerade. Inget jag tänker gå in på. Men jag tror det är bra, för det får mig att bli säkrare på vad jag vill. Tror jag. Vi får se. Som sagt, det är komplicerat. Får skypa nån speciellt utvald och prata om det, haha.
Idag ska jag och en tjej från en kurs skriva en conclusion i ett arbete vi gjort. Jag har gjort min del, hon har föroppningsvis gjort sin del. Jag är mindre glad över att jag inte fått läsa den innan vi ska sätta ihop dom till en slutsats och jämförelse. Höhö. Kul att hon enbart pratar spanska också och inte kan förstå att jag itne fattar när hon pratar snabbt. Herregud avd jag fasar inför detta. Det rä väl bra träning antar jag, men hatar att känna mig dum och ständigt fråga Queee? Comoooo? WHAT?!
Jag vill börja träna igen. Känner hur min kropp förfaller. Det är meningen att jag ska träna. Men vad ska jag göra då, springa ute bland den galna trafiken i dåliga skor på hård asfalt? Mjae. Det är däremot inte meningen att jag ska göra. Antar att jag får helt enkelt förfalla i 6 veckor och sen verkligen se till att börja träna när jag kommer hem. För det här går inte. Jag vill gärna fortsätta passa i mina kläder liksom.
Tacopaj ikväll. Det finns en möjlighet att jag äntligen hittat creme fraiche! PÅ TIDEN!
Okej. Nu vet ni vad som pågår i mitt huvud. Nu ska jag plugga lite till innan det blir lunch och spanjorskan kommer. höhöhöhöhöh. Önska mig lycka till. Jag kan förstå spanska, jag är inte rädd.
Jag har mycket att tänka på just nu.
Det är 6 veckor kvar här, nyss var det typ 16 veckor kvar? Tiden går fort. Tiden kommer försvinna nu i slutet. Jag har denna helg och nästa helg här för mig själv, men efter det kommer Alfare och efter det kommer Joonatan och sen kommer en plugghelg innan sluttentorna och sen kommer förhoppningsvis Elin och sen åker jag hem serni!
Vill bara klara tentorna. Försöker ta det med lugn. Men det är lite svårt när den 23e maj innebär en sluttenta, en presentation och en stor inlämning. Typ dagen efter att Alfarna åker hem. höhöhöhöhöhöhöhöhöhöhöhöh. Tajming. Meen jag har en plan. Efter mina två tentor på måndag ska jag snabbt fixa ihop inlämningen, sen så snabbt som möjligt fixa ihop presentationen och sen har jag en vecka på mig att plugga inför sluttentan innan alfarna kommer. I CAN DO IT!
Saker och ting har blivit komplicerade. Inget jag tänker gå in på. Men jag tror det är bra, för det får mig att bli säkrare på vad jag vill. Tror jag. Vi får se. Som sagt, det är komplicerat. Får skypa nån speciellt utvald och prata om det, haha.
Idag ska jag och en tjej från en kurs skriva en conclusion i ett arbete vi gjort. Jag har gjort min del, hon har föroppningsvis gjort sin del. Jag är mindre glad över att jag inte fått läsa den innan vi ska sätta ihop dom till en slutsats och jämförelse. Höhö. Kul att hon enbart pratar spanska också och inte kan förstå att jag itne fattar när hon pratar snabbt. Herregud avd jag fasar inför detta. Det rä väl bra träning antar jag, men hatar att känna mig dum och ständigt fråga Queee? Comoooo? WHAT?!
Jag vill börja träna igen. Känner hur min kropp förfaller. Det är meningen att jag ska träna. Men vad ska jag göra då, springa ute bland den galna trafiken i dåliga skor på hård asfalt? Mjae. Det är däremot inte meningen att jag ska göra. Antar att jag får helt enkelt förfalla i 6 veckor och sen verkligen se till att börja träna när jag kommer hem. För det här går inte. Jag vill gärna fortsätta passa i mina kläder liksom.
Tacopaj ikväll. Det finns en möjlighet att jag äntligen hittat creme fraiche! PÅ TIDEN!
Okej. Nu vet ni vad som pågår i mitt huvud. Nu ska jag plugga lite till innan det blir lunch och spanjorskan kommer. höhöhöhöhöh. Önska mig lycka till. Jag kan förstå spanska, jag är inte rädd.
Jag har mycket att tänka på just nu.
Kommentarer
Trackback
