annicasbarcelona

Jag känner att jag ändå vart rätt stabil i mitt humör den senaste veckan, ungefär som att jag accepterat att jag är här, det finns inget jag kan göra åt det mer än att låta dagarna gå tills det är dags att åka hem. Tills igår då jag av någon anledning kom in i en humörsvacka. Jag hoppades på att när jag vaknade idag skulle jag vakna ur svackan, men det gjorde jag inte. Ville bara ligga kvar i sängen och aldrig gå upp. Så nu går det tungt. Känner att The Arks låt "Tell me this night is over" är ett bra soundstrack of my life just nu. Jag vet inte. Allt känns tungt helt enkelt. På ett sätt vill jag ut och göra saker så att tiden går och jag slipper tänka på allt. Men å andra sidan, så är just det väldigt jobbigt. Först måste jag hitta någon som vill göra något med mig, och här känns det som att man jagar människor. Jaga. Jag blir så trött av allt jagande. Det känns som att alla här jagar nya människor, nya fester, nya platser, nya upplevelser att skryta om.. Och jag orkar bara inte med sådant. Det är inte jag. För mig så är det min upplevelse av hur Erasmus är: Jagandet. En jakt efter det perfekta Erasmus-livet som det redan finns en mall över hur det ska vara. Sen måste du berätta om det, och visa allt roligt du gör på Facebook. Jag faller också för det ibland, men jag orkar inte med det längre. Just nu är det exakt 5 veckor kvar. Om jag bara kan stå ut med den här helgen så kommer underbara vänner och hälsar på i flera veckor framöver, ochTack och lov för det.

Jag har såna här svackor ibland. Då behöver jag skriva av mig. Tänker inte bara skriva om alla fantastiska saker jag gör här, för allt är inte särskilt fantastiskt. Och det är Annicas Barcelona. The real version.